De ryska klassikerna är som litteraturens motsvarighet till heroin, och när man gått över till att läsa dessa så är risken stor att följderna blir katastrofala, för såväl ditt sociala liv som dina familjerelationer. Men många som funderar på att ta sig an dessa vet ofta inte var & hur de ska börja, och för till och med den mest inbitne tegelstensslukaren kan faktiskt 1000 sidor Bröderna Karamazov eller Anna Karenina te sig aningen magstarkt & avskräckande. Därför ger jag er idag 2x Tolstoj-tips för den som både räds ryssen - men samtidigt är nyfiken.
Återuppståndelse
Leo Tolstoj, 1899
Om man letar efter ett verk i klass med den något mer familjära Krig & Fred, fast med aningen behagligare omfång (strax under 300 sidor om jag inte missminner mig), är det här det närmsta man kommer. Den gode Leos stenhårt realistiska berättarkonst kommer till sin fulla rätt, om än något komprimerat, i denna sympatiska berättelse om en välbärgad godsägare som efter ett andligt uppvaknande blir mer & mer medveten om världens orättvisor, och bestämmer sig för att söka göra rätt för sig (Tolstoy 101; detta är basen för de flesta av hans senare böcker). Mer än så känns onödigt att avslöja i förväg, men om du känner dig det minsta intresserad av att plocka upp den här boken så råder jag dig att slänga på dig regnställ & gummistövlar, skutta till stadsbiblioteket och slå upp första sidan, där Tolstoj lyckas sammanfatta sitt 50-åriga författarskaps filosofi i några få meningar. Till skillnad från många andra ryska tänkare känns denna kärlekspredikares visioner av pseudoreligiös anarki både intressanta & i högsta grad relevanta i vår tid.
The Last Station
Michael Hoffman, 2009
Personen bakom författarmasken kan ofta vara minst lika intressant som böckerna i sig. Filmatiseringar av författares livsöden andas dock i regel sunkvarning lång väg, med några få undantag, och tro det eller ej, men detta är härligt nog ett sådant fall! Detta tack vare en kalasbra skådspelarstabb i form av Helen Mirren, James McAvoy, etc etc etcbla…. OCH – Kapten von Trapp som spelar Tolstoj himself. Fast egentligen heter han Christopher Plummer, och är inte alls någon kapten. Däremot blev han nominerad till en oscar för sin roll här, trots att filmen i övrigt sorgligt nog verkar ha passerat de flesta obemärkt förbi.
Lite kortfattat utspelar sig filmen iallafall under Tolstojs sista tid i livet. Tolstoj, som ställer sig kritisk till personligt ägande, vill genom att släppa upphovsrätten till sina verk bidra till det ryska folkets bildning. Hans sekreterare (McAvoy) anlitas för att spionera på Sofya Tolstoja (Mirren), som helst inte ser sina barns framtid osäkras pga. sin mans frälsarkomplex. McAvoy blir snart indragen i ett dubbelspel där han spionerar på alla för allas räkning, samtidigt som han blir kär i en ung flicka från Moskva. En föga spännande intrig kan tyckas, men tack vare briljant regi & varm humor så lyckas den här filmen med något så simpelt som att faktiskt underhålla i två timmar, och ge en lagom mjukstart för den som är nyfiken på vem denna egensinniga ryss egentligen var.
Det är inte så dåligt det heller.
/ Robert.
