Man kan tycka vad man vill om Ulf Lundell 2012 – gubbsjuk, föredetting, manschauvinist… Men faktum är att en gång i tiden så skrev han otroligt bra & relevanta böcker. Jag ljuger inte om jag påstår att jag gett bort den här boken till åtminstone tre-fyra av mina vänner, och just därför känns det så himla kul att kunna rekommendera den även här på ungcornerbloggen också. Det här är Sveriges svar på On the road av Jack Kerouac, och namnet på boken är nog inget mystiskt sammanträffande, då Lundell aldrig direkt undanhållit att han är ett Kerouac-fan. Handlingen kan egentligen sammanfattas på baksidan av ett frimärke – ung förvirrad man med författarambitioner festar med sina beatnikpolare och försöker lista ut vem fan han egentligen är, och vad han vill med sitt liv. Punkt. I femhundra sidor. Men istället ligger romanens styrka & kvalitéer på ett helt annat plan, det är ett tidsdokument över ett 70-tal som är så otroligt lätt att identifiera sig i att det flyter ut och upphäver all tid som passerat sen dess. Varenda sida är sprängfylld med humor, livsglädje & sjuttiotalsnarkomanslangord, och där On the road egentligen är ganska ojämn i längden är Jack äckligt beroendeframkallande sträckläsning. Sjuttiotalet var, med några få undantag (Öijer, Lundell, Sonnevi), ett trist litteraturårtionde. Men egentligen gör det inget, Jack lämnar inget att önska, inga tomrum att fylla. Ärligt talat, den här boken har betytt så otroligt mycket för mig, och jag kommer antagligen att hypa den tills jag drar mitt livs sista andetag, så om du inte vill läsa den för din egen skull – gör det för min!
/ Robert.
